fredag 3 december 2010

Livet är en fest... fyllan värmer bäst...

Jag förstår inte... Varför svarar du honom inte? Jag tror att du vet innerst inne att du triggar honom med din tystnad, efter alla år borde du ha sett det lika väl som jag? Jag klandrar dig inte, för att du inte svarar, men jag kan verkligen inte låta bli att fundera på varför... För att du inte orkar? För att du vill låtsas som att han inte finns där? För att du vill visa att du inte tycker det är okej och att du inte bryr dig när han är full? För att du inte pallar att hamna i en långdragen diskussion om något helt och hållet för dig oviktigt?
     Jag får rysningar i hela kroppen när det blir så här. Känns som nerverna sitter utanpå, det är en svår balansgång att hålla honom i schack när han är i det här tillståndet. Att försöka vara så trevlig som det bara går känns så fejk, när man egentligen bara vill hälla ut hans jävla öl och vin för att sedan gå ut genom ytterdörren och stänga den med en stor smäll!
     Jag förstår inte, vad är det som gör det berusade tillståndet så mycket bättre, så pass att man måste dricka mängder så fort man är ledig och kan sova av sig ruset morgonen efter? Förstår han inte själv hur han beter sig? Eller bryr han sig bara inte ett skvatt om det? Kör sitt eget race och tar ut sin ilska på närmaste människa eller föremål. Att höra honom vingla omkring så pass att han inte kan stå på sina egna ben, det gör mig illamående. Det känns lite som att amputera en bit av sin egen värdighet.
     Att sen spotta ur sig om hur förjävliga folk kan vara, är det inte lite som att kasta sten i glashus? Kanske är jag helt ute och cyklar, vad vet jag. Jag har ingen aning om varför du håller på sä här, jag kommer nog aldrig förstå... Det är sorgligt, det gör ont, jag hör han krockar in i väggen utanför, ljudet gör så att jag får kalla kårar längs ryggraden...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar