Funderar på att slänga lite vatten i vattenkokaren och sätta på lite te, men vet inte om jag lyckas övertala benen att gå ut i köket. Har en kissekott som pussar mig i ansiktet, inte helt lätt att se vad man skriver måste jag säga.
Allting känns så skruvat... som att jag har hamnat i ett hål, ett mellanläge. Jag har nada energi och jag pulsar runt i femton kilometer dimmiga tankar och känslor. Vad är det för vettigt med det? Jag vet inte vad jag gör här, jag vet inte varför jag skriver för jag kan ändå inte sätt ord på det som cirklar runt runt runt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar