Nassi nassi

Bara en halv sömntablett... för egentligen så är det försent. Men ofta har det blivit så att dom inte har gjort så stor skillnad i alla fall, troligtvis för att man redan är så uppslukad i det mörka när man väl bestämmer sig för att ta en, så att det tar lång tid att komma tillbaka till det nuet man borde vara i. De senaste två veckorna har varit svåra att få balans på. Sömnen har varit som bortblåst och ångesten har fångat mig titt som tätt.
Nu i natt så känns det ändå en smula lugnare. Ångesten känns men utmattningen gör ändå att den inte påverkar riktigt lika illa. Kroppen är skakig, huvudet dånar och rummet känns iskallt, kroppen gör ont. En smärta som man nog skulle kunna jämföra med den smärta man kan ha när man är riktigt förkyld, en smärta som berättar att kroppens energinivå börjar närma sig noll.

     Men tanken på att sova känns skrämmande, vill inte vakna av rädsla. Vill inte att drömmarna ska finnas där. Allt det äckliga som jag bara vill glömma bort, det som gör att det svarta i min kropp sprider sig som en löpeld.