Jag vet inte om det är platsen... eller om det är ljuden, eller att det blåser så i träden eller om det bara är mörkret i sig. Jag vet inte vad eller varför, men någonting... får det att krypa i hela kroppen, det känns svårt att få tillräckligt med luft, det känns svårt att andas. En känsla av panik, att någon håller händerna runt min hals, att någonting kommer att hända. Hela kroppen vill rygga tillbaka, hjärtat rusar. Blir lätt illamående, snurrig i huvudet och skakig. Rösterna hörs otydligt i bakgrunden, de skriker som alltid, skriker åt mig, men jag hör inte vad de säger jag förstår inte vad de vill, vet bara att dom är arga, väldigt arga, på mig.
Varför reagerar jag så starkt? Varför blir det så enbart när det är mörkt ute? Börjar undra om det är något nytt i luften, något jag förut har förträngt? Vad är det som händer??? Får sån ångest, hur kan allting vända så fort?
En känsla av att ligga på marken,
en känsla av att vara underlägsen.
Att inte känna att min kropp tillhör mig. Varm, kall, varm, kall, varm, kall... ytliga andetag en våg genom kroppen, domningar i armar och ben... måste försöka hitta tillbaka, hitta balansen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar