Jag förstår inte... Har blivit så otroligt paranoid! Jag är livrädd för mörkret ute... det verkligen skrämmer mig, flashar kommer och det känns som att någon ska dyka upp ur tomma intet och göra mig illa. Känns obehagligt i hela kroppen. Har alltid tyckt att det har varit jobbigt och otäckt att möta någon när jag är ute efter mörkrets inbrott, men inte varit rädd för mörkret i sig.
Nu vill jag helst inte sätta min fot utanför dörren på kvällen, tittar inte gärna ut genom fönstret heller. Hjärtat börjar slå i 180 och jag vet ju egentligen att inget kommer hända, känner mig så larvig för att jag är så förbenat rädd. Men svårt att putta bort rädslan när jag är ute, om inte näst intill omöjligt. Har fått obehagliga känslor när det gäller ett speciellt ställe här med, det kryper i hela kroppen, varför är det så? Undrar om det fortfarande finns händelser som inte är placerade i huvudet ännu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar