Kaos i hjärnan... Gårdagen var verkligen helt uppåt väggarna. Alla minnen fanns i min kropp, en känsla av att någon höll strypgrepp runt min hals något som luktade sött blandat med något äckligt. En klump i halsen, alla muskler på helspänn och en känsla av att jag ville vrida bort huvudet... bort från allt det jobbiga. Ögon som tårades många gånger, lyckades dock klara av att inte gråta. En frustration utan dess like inombords, men inte så som att jag kände för att sparka och slå på saker, mer vända mig innåt... försvinna bort.
Idag känns det lite bättre, har varit lite upp och ner, men ändå en aning mer stabil. Har fixat och trixat lite här för att få det lite hemtrevligt,har även lyckats fixa nåt vajsing med knät vette farao hur jag lyckades, men ont gör det (fast det är klart jag är rätt duktig på att göra saker lite för snabbt och utan att tänka först, har upptäckt att det faktiskt oftast blir lite smärre skador på diverse kroppsdelar när man är sån). Var och hämtade min stereo!! Åh vad skönt det känns med bra ljudkvalité som strömmar ut ur högtalarna.
Träffade en vän jag inte sett på hundra år idag också när jag stog och väntade på bussen, bussen hade jag precis missat med cirkus en minut, så vi gick och tog en snabb fika tillsammans. Mysigt att sitta där inne i värmen, snacka om lite nytt och lite gammalt och samtidigt snegla ut genom fönstret, där utanför stod regnet som spön i backen.
Känner att jag mest rantar runt... jag vet inte varför, men har svårt att skriva för tillfället... svårt att sätta ord på allt som snurrar just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar