Det var då det... och nu är jag irriterad...

Dagen började verkligen inte lovande... Ångest, ångest, ångest och så en skyffel till med, just det ja... ÅNGEST. Verkligen avskyr när allting blir som ett stort nystan där man inte kan hitta varken början eller slut. Känner mig så överkänslig!
    Jag valde att ta tag i den här dagen, ett försök att få den ljusare. Något som ofta får mig att faktiskt ta tag i något är att göra iordning mig, så när jag insett att halva dagen redan hade försvunnit så hoppade jag in i duschen, sen slängde jag på låten Preservation med Wintersleep, sminkade mig och satte upp håret samtidigt som jag spelade samma musik om och om igen.
    Det var riktig snöstorm ute! Vinden var riktigt bitande, vi mötte en granne på vägen så vi gick och småpratade på vägen upp mot affären. Hade hoppats på att bvc var öppet, men nix självklart inte och ringer man dit (på deras telefontid) så kommer man till en telefonsvarare som berättar öppetiderna för en bvc på en helt annan ort *suck*.
    Vi gick i alla fall bort till affären och köpte sopsäckar, bananer och cigg. Postade även ett brev till försäkringskassan. På vägen hem höll vi på att förvandlas till isbitar så vi bestämde oss för att smita in på biblioteket och värma tårna och spana in lite böcker. Min lilltjej blev rätt förtjust i alla barnböcker och pussel som fanns där, det var inte lätt att bestämma vilka böcker hon ville låna hem, efter mycket om och men så blev det två böcker om mamma mu.
    Jag har nog inte varit på biblioteket där sen jag slutade grundskolan, och eftersom biblioteket ligger i samma lokal som skolan med enbart en glasdörr som skiljer biblioteket med skolans cafeé så kunde jag inte låta bli att kika in.
     Oj vilken skillnad det var från när jag gick där i skolan, väggarna var nu målade i rosa, i rummet där det hade funnits ett biljardbord stod det ett pingisbord istället, det var mysig belysning, det fanns mjuka soffor, barbord med stolar i mitten av rummet, det fanns till och med en tv och klockan som satt på väggen var inte en sån där väggklocka som det bara skriker skola om.
     Klar förbättring, helt klart! Vet inte hur många timmar jag har spenderat i det rummet med att ignorera lärare som tyckte att man skulle komma på lektionen istället för att sitta där och dricka te. Kunde inte låta bli att fundera på om det finns någon i den skolan nu som också föredrar att sitta och dricka te och bara strunta i allt.
    Biblioteket var också ett av mina smultronställen på den tiden när jag gick i skolan där, inte bara för att det var det perfekta gömstället om man ville slippa lektioner, det var även ett ställe där man fick vara ifred med sina tankar.
    Där kunde man sätta sig på golvet bakom en stor bokhylla längst in i rummet, lyssna på musik och skriva, man kunde till och med gråta utan att någon märkte det.
     Killarna i klassen satte inte sin fot i biblioteket om det inte var under tvång av en lärare som ville att de skulle hitta information om sveriges historia och de flesta andra i klassen var mer upptagna med att spela biljard eller snacka om alla häftiga funktioner på den senaste nokia telefonen.
   
    Just nu känner jag mig irriterad... Hallåååå varför ska saker gå så upp och ner? Jag orkar inte med... samtidigt är det småsaker som händer och jag klarar ändå inte av att tackla dom!

*suck*